Eftersom jag fortfarande inte ridit Walle än så fick Frami ställa upp och vara med. 

Han skötte sig mycket bra! 

Han är min terapihäst just nu   

När man inte har kontroll över sig själv är det svårt att kontrollera någon annan.

När ens tankar skenar iväg åt fel håll kan det inte sluta väl.

Visst att jag kännt oro, ångest och rädsla en längre tid men jag har alltid lyckats tygla det hela och reda ut det till slut.

Denna gången gick det inte. Jag kunde inte sitta upp.

Vi gick och gick å gick... i två kilometer.

Vi var inte ensamma, vi hade sällskap.

Walle var lugn..

Det blåste inte, det regnade inte... alla förutsättningar var perfekta men jag kunde ändå inte.

Till slut lyckades Helen övertala mig om att försöka.
Jag satt upp.
Jag var stel som en pinne.

Jag såg till o med suddigt.

Jag kunde inte andas, tårara trängde fram.

Kunde varken trava eller galoppera.
Walle tröttnade på skritten och försökte trava men det låste sig helt för mig.

Vi skrittade vidare och möter en bil.

Vi har mött många bilar.

Jag hoppade av. På en hundradels sekund stod jag på marken.

Walle blev inte rädd.

Helen blev förvånad.

Hon "tvingade" upp mig igen och då bet jag ihop å travade en bit.

Hade svårt att somna.
Frös och skakade. Det var inte kallt.

Då kommer Sid in till oss med näsblod.

Jag bröt ihop fullständig och grät i timmar.

Var fortfarande helt förstört på jobbet så personalchefen skickade mig till Previa.

Jag grät där också.

Jag berättade om min fina gråa unghäst.

Om hur jag känner mig när jag ska rida honom.

Och om allt annat som oroar mig eller känns jobbigt.

Hon berättade om stress.
Hur kroppen reagerar när den får för mycket stress.

Mina tankar stressar min kropp.

Mina binjurar producerar en massa kortisol.

Jag får katastroftankar och kommer inte ur det.

Det ger mig hjärtklappning och andnöd.

Jag kan inte tänka klart.

Reptilhjärnrnan slår in och jag gräver ner mig.

Att inte ha kontroll stressar mig.

Att inte kunna förutse vad som ska hända gör mig orolig.
Min rädsla styr mig, den har tagit över!

Nu ska jag lära mig andas igen.

Ta kontroll över tankarna och min kropp.

Jag vägrar ge upp!!
Jag ska blir en trygg ryttare igen...

Jag släpper inte taget om min drömhäst   

      Borde vabba lite oftare så hade kanske bloggen varit lite mer välskött   

Klockan är mycket och huvudet tomt (som vanligt) men här kommer en liten uppdatering angående veckan.

I tisdags kom Helen och Corfia igen.
Vi red iväg på två ganska sega hästar. Men tro inte att de var lugna för det. Nej tvärtom!

De kändes som snigeldynamit   

Walle hade ingen trav utan fuskade och började galoppera hela tiden.
Det är ju visserligen possitivt eftersom han ibland inte har någon galopp

Efter ritten:

Helen retas med Walle

Å då skulle han så klart ge tillbaka till de små... !

Vi skulle se hur det var med Frami som ju har varit lite stel och stapplig sen Walle landade ovanpå honom i lördags.

I onsdags var det träning igen.

Walle var inte alls lika rolig denna gången. Han var lite seg, trilskades en aning och sen fick han raketfart.

Galopperna funkade mycket bra och till slut gick han kanon!!

Vila torsdag - fredag

Lördag. Tömkörde MR i skogen.
Ville se just HUR han går och även öva på att gå dit jag vill,

Han var duktig men traven var lika tveksam som när jag rider själv.

Sen var det Framis tur. Han fick testa ett annat träns.

Han passade oförskämt bra ut i det.

Idag, söndag, tog jag min stora unghäst och red ut i skogen.

Han var lugn men lite tetig.
Så vi stannade bland husen längst vägen. Han ville INTE gå...
Mitt tålamod tog slut direkt så jag satt av och vi kunde fortsätta till närmsta sten.

Även om han var lugn, på gränsen till lat, så skuttade han omkring lika mycket för det! Dessa djur!

Tur för han att han är supersnygg!!

Kram & God Natt!!

Passar på att sätta mig vid datorn när jag ändå är hemma med en sovande febrig pojk.

Tiden vill liksom inte räcka till å då blir det saker som att blogga som får vänta.

I lördags, tidigt som vanligt, kom Helen och Corfia.
Jag har bearbetat denna ritt i mitt huvuvd hundra gånger. Försöker hitta en lösning och en förklaring på varför hästarna är som de är.

Hade hovis tankar och råd med mig när vi skrittade iväg..
Båda hästarna var rätt coola till en början men vi kom inte långt innan Walle bangade.
Då tog Corfia över och gick på utan problem.

Vi skrittade ganska läge och hästarna var ganska sega men med en hög reaktionsförmåga.
Jag kallade dem för snigeldynamit för det var precis så de var. Segade och sen plötsligt hoppar de till!

När vi kommit så långt så det kändes lämpligt att börja trava blev Walle så där arg igen.
La öronen bakåt och högg mot Corfia.
Jag sa till honom och sen försökte jag ingnorea det.
Det funkade och vi kunde trava på i ett bra tempo riktigt länge.

Ja vi travade på så mycket att vi fick skippa galoppen.
Men vad gör det när traven var en 10:a!!

Vi fortsatte genom skogen och där de stökade som mest sist, traskade båda på utan problem.
Walle var före ibland och brevid ibland, utan att vara arg.

Sen kom vi ut till ängarna. Där känner sig Corfia säker och hemtam medans jag förknippar öppna ängar med brall och bus.
Provar man inte så vet man inte... Så vi fattade galopp och det kanonbra!!
Rätt galopp i ett hyftast lugnt tempo utan skutt.
Tog även en galopp till efter rishögarna med Walle i täten.
Ett sneskutt, annars helt felfritt.

Duktiga djur!! Ritten gick över förväntan.

Hemma igen fick Walle gå ut i gräshagen där de små redan väntade.

I skogshagen var det nämligen fullt röj.

Roger, hans bror och far tog ner döda träd och sågade upp de som redan vält.
Hästarna har varit flitiga trädgnagare och många mindre träd har strykit med.

Jag anslöt senare och plockade sten och smågrenar.

Gissa om jag var mör i kroppen framåt kvällen!!?!

En annan som blev mör var Frami!
Den lille stackarn fick en stor grå häst efter sig när han plötsligt fick ett busryck.

Full galopp - tvärstopp - och plötsligt hade han en grå häst på ryggen.
Walle reste sig när Frami stannade och hamnade med frambenen på varsin sida av Framis hals.
Då satte Frami av i trav med Walle hängade över ryggen.

De tog sig genom halva hagen innan han kom av. AJ, det såg inte alls skönt ut.
Jag skällde på Walle och stängde in dem i skogshagen.

I söndags tänkte jag och Nina rida en sväng.

Walle var riktigt seg medans Frami var piggelin.

Tyvärr har de fyllt på med massa smågrus på vägen och Frami ömmade en hel del.
Kanske dags att sko även han.
Han var även stel i bogen efter Walles påhopp så vi tog en lugn runda med mest skritt.

Igår fick de vila och istället försökte jag få bort så mycket vinterpäls som möjligt.
Högen på marken vittnade om att det lossnat en hel del... men i pälsen var det knappt synbart   

I morgon blir det träning igen   

Det gråa spöket ger sin matte gråa hår!

Inte nog med att han kliver ur skor, är uppnosig och fåning så har han dessutom en himlans massa spänningar i sin unga kropp. Hovslagaren var snäll och kom i måndags för att slå på en ny sko.

I tisdags fick Walle en väldigt välbehövlig massage.

Det är STOR skillnad på höger och vänster sida.
Han tar emot massagen på bästa sätt nu. Hjälper till och visar gärna vart jag ska ta lite extra.

Efter knådningen gick vi en sväng i mörkret.

Jag hade tänkt att rida igår MEN det regnade så jag bytte riddag tills idag idag istället.

Min plan var att SKRITTA den lilla rundan med fokus på att han skulle lyssna på mig och vara avslappnad.

För att inte börja med att tjabba så gick jag iväg med honom.

Satt upp efter backen och sen knatade han på bra.

Skrittade med långa kliv och kändes helt ok.

Vi tog oss fram och när vi kommit halvvägs så flyttade jag honom från höger till vänster sida i något som liknade skänkelvikning. Så länge vi skrittade så kom det inga tvärnitar. Så jag tänkte chansa att trava en bit.

Kom nog bara 1 steg innan han började hacka.

Men istället för att köra på honom framåt så samlade jag honom, satte mig ner och lät honom jogga fram i en kort trav. Uj va jobbigt, det hade han inte räknat med   

Han svarade med att vägra gå över kanten mellan grusväg och asfalt.

Jag tänkte att här kan vi stå tills det blir mörkt men ack så fel jag hade.
Det kom en bil så jag var tvungen att kliva av och flytta på spektaklet.

Gick en bit innan jag satt upp igen.
Inne i skogen travade vi igen men han var väldigt ovillig att gå på framåt.

Testade galopp, han tog fattningen bra men sen tog detstopp.

Sista 30 metrarna innan vi kom ut på vägen flöt på riktigt bra.

Äntligen kändes han jämn i sin framåtbjudning.

När vi var hemma igen så slänge jag ett getöga på sadeln.

Kunde snabbt kostatera att den inte alls låg bra längre.
Bytte koppjärn så vi får se hur det ser ut på lördag.
Testade även dressyrsadeln, har ju inte ridit i den på länge.

Den låg fortfarande oförskämt bra    

Det hade varit enklare att samla på badankor eller odla orkidéer.
Men nej då, jag har valt en tid och pengakrävande hobby som allt som oftaste stöter på patrull.

Nu när jag väl börjar komma ut fegisbubblan och verkligen våga rida som jag faktiskt kan göra, ja då svarar spöket med att kaxa tillbaka!
Han stannar, han tjurar, han skuttar, han kastar sig, han vill bara galoppera.... osv osv.

Man vet ALDRIG vad som kommer hända på en ritt.

Förväntar man sig att allt ska flyta på så gör det absolut inte det.

Dagen började som vanligt med att servera frukost till dessa tre gossar.

De såg lite förvåndade ut när jag var ute så tidigt. Även om jag ofta rider tidigt på helgen så kom jag ut en timma tidigare eftersom vi ställde om klockan inatt.

Hästarna har varit lite oroliga senaste dagarna, vet inte om det är mycket gris i närheten eller vad det kan vara.

Så även idag och jag tyckte det fortsatte även när jag skulle rida.
Walle hade taggarna utåt direkt och ville inte gå från gården.

Helen och Corfia, vårt söndagssällskap,tog täten och sure Walle fick hänga efter.

Han är arg som ett bi och hugger nästan efter sitt damsällskap... Mycket ohövligt!

Ingen av hästarna var taggade att hålla något högre tempo, de gick mest omkring och letade farliga saker i skogen. Vi har tvärnitat och brallat. Mött bilar och stått på bekbenen.

Skuttat åt höger och kastat oss till vänster. Inte alls fått någon fart på traven utan helt plötsligt ville Walle öva på samlad galopp... Pust! Det gäller att vara kreativ när man har med unghästar att göra.

Han kändes lite obekväm med sig själv så jag tänkte att han kanske hade lite för mycket spring i benen.
Efter ritten fick de gå ut i sommarhagen och denna gången chansade jag och skippade benskydd och boots.
Galen är nära nog, han var helt och hållet GALEN!
Galopperade och slog bakut. Å det var inte ett vår rus utan 100 st!!
De andra var också på hugget men de susar runt ser det något mer kontrollerat ut.

Walle har ingen som helst kontroll på sina långa ben.

När jag sen skulle valla tillbaka flocken till skogshagen såg jag att Walle bara hade tre skor.... Hoppsan!
De satt inte ens tre veckor. Snälla Vilde Walle, låt det inte bli en vana!

ps, tur att jag har världens bästa Hovis. Han kommer redan i morgon   

Håll i er, här kommer en snabbuppdatering.

Tisdag = Uteritt med Frami och E-K
Mycket galopp och en hel del trav på nylagd grusväg. Bra konditionsträning.

Walle la in en tvärnit å jag satt kvar!!!

Onsdag = Träning i Orranäs. Äntligen ett riktigt dressyrpass!!

Walle var superduperdunderfin och allt gick såååå bra!!

Fredag = Började med Walle. Tog den lilla rundan och satt på en pigg och framåt häst som var ganska tittig men inte hysterisk. Fattade båda galopperna men höll ingen speciellt länge. Träna vidare!

Sen red jag samma runda fast andra hållet på Frami.

Han var superfin och vi jobbade på att separera gångarterna. Han vill ju gärna ta alla på en gång!

Å sist ut var lilla Jojje.
Tog ut honom och borstade honom, gissa vad han gjorde så fort han kan ut i hagen igen?

Ska försöka komma ihåg träningarna och skriva lite mer ingående om dem.

Men huvudsaken är att jag INTE kännt mig varken rädd eller orolig senaste veckan   

Som ni ser till vänster så har Frami fått hoppa in på framsidan.
Det innebär att han är här för att stanna   

Frami som föl

Den store grå har fått bekänna färg och gått två dagars CR-kurs.

I lördags var han ganska piggelin och något trotsig.

Kastade sig och tjurade men släppte sen den där taskiga attityden och skötte sig mycket bra.

Sen hade vi teori och konstaterade att jag nog har de kortaste höftbörjarna i världen.
Ska berätta mer om det här sen senare, en annan dag.

Så när jag skulle rida idag ville inte benen alls göra som jag.

Träningsvärk? Javisst!!! Och av den värsta sorten. I HELA ryggen och baksida/insida ben....
Tur att även Walle var seg. Annars hade jag nog inte överlevt!

Han är finare än finast och nu sätter alvaret igång!!