Direktlänk till inlägg 25 februari 2015
Men jag var tuffare
Igår smet jag ut till hästarna så fort jag bara kunde efter middagen.
Det hade inte riktigt hunnit börja skymma så jag hämtade Walle i hagen och tog av honom täcket.
På med sadel o träns, å hjälm plus väst.
Pannlampan fick också hänga med ut.
Han var nog lite i chock för han rörde inte en fena till en början men när jag gick ett par steg så var han allt annat än lugn.
Han blåste upp sig och steppade runt, jag tog bara det långa benet för det andra och traskade iväg med Mr Grå på släp. Det första han fick syn på var grannen plus hund = livsfarligt.
Jag manade bara på honom och han hängde med.
Sen var det något annat han reagerade för. jag såg inget men plötsligt var han väldigt lätt i framdelen.
Reste sig och när jag bad honom backa, reste han sig lite till.
Sen blåste han så där som hästar gör när de ser något riktigt läskigt, men jag såg fortfarande ingenting.
Manade på honom igen och han hängde på. Gick in i skogen och började cirkla runt granarna.
Han skuttade runt igen och hamnade halvvägs upp i en gran, sen frustade han och lugnade sig en aning.
Vi traskade runt där bland granarna i ca 5 minuter sen hade jag en ganska cool kille vid min sida.
Då letade jag upp en lämplig sten och satte foten i stigbygeln.
Han stod still och väntade på signalen för att få gå.
Sen skrittade vi på stigen i skogen och försökte undvika att snubbla.
Två kortare travinslag hann vi med innan vi var tillbaka där vi gick in.
Får nog öva lite mer på det för han är riktigt klumpig när det gäller skogsstigar i mörker.
Fortsatte att skritta och vi tog oss ända hem utan bekymmer.
Är sjukt stolt över mig själv som satt upp trots vild häst.
Jag kunde tänka och komma på en lösning istället för att fega och strunta i att sitta upp.
Får nog ta mig tiden det tar att jobba honom från marken de dagar han är sån där, för än så länge löser jag nog inte det på ryggen. Tror inte att det hjälper att låta honom "springa av sig" utan det gör honom nog "vildare".
Bilder från våren 2014