Passar snuskigt bra till detta träns   

Nu börjar allvaret i Blekingeskogen.

Jag äger en grå häst och det är meningen att han ska bli min tävlingshäst....
Så långt är det frid och fröjd MEN så den bittra sanningen är ju att jag är en nervös och osäker tvåbarnsmamma som blivit mer eller mindre livrädd för min häst.

Nej, det är ingenting som har hänt (mer än att jag fött barn) men jag TROR hela tiden att det ska hända något.

De sista gångerna jag suttit på Walle har jag bara varit nervös, inte hysterisk.

Ska jag övervinna detta måste jag bita mig i läppen och ge mig upp på Walle.

Det gick ju bra i tisdags när Sandra var här.

Walle kaxar inte mot Sandra.

Walle kaxar mot mig....

Han märker ju när jag skakar som ett asplöv och har slutat andas.

Ett steg i rätt riktning är att jag också är medveten om det och kan därför jobba på det.

Idag kom min arbetskompis Nina.

Hon har precis som jag fått två busPojkar så det blev en mammaritt   

Vi gjorde iordning hästarna och gav oss iväg.
Jag körde mitt katastroftal om hur vi ska bemöta farliga bilar, traktorer och hoppande hundar.

Färden genom skogen gick bra.
När vi kommer ut vid husen vill inte Walle gå först mer.

Ute på grusvägen möter vi två bilar och det går bra.

Jag spänner väl typ alla muskler som finns men kommer på mig själv och kan slappna av.

Sen passerar vi två ufon. En fjording i ett rött flugtäcke och en shettis i något liknande.
Walle steppar lite och jag spänner mig igen...

Vi travar en lång bit och allt känns ok.

Jag vågar låta honom gå på utan att bromsa och han blir då mer avslappnad.

Så när vi sen skrittar in på stigen i skogen så frustar han säkert 20 gånger.

Vi vågar oss till o med på en galopp men Walle ville att trygga Latin skulle gå före.

Det blev en kortare runda för att mildra Ninas kommande träningsvärk och Walles nyverkade fötter.

Hovis var ute i onsdags och plockade av skorna.

Men vi hade nog kunnat rida hela den långa rundan utan att han hade ömmat.

Så ännu ett ridpass på min fina unghäst är avklarat.

Sakta men säkert hittar jag mitt självförtroende igen.

Efter ritten gick vi bort med hästarna till den andra gräshagen vi fått i år.

Där finns det massor av mat!!

När hjälmen är av och ridbyxorna ligger på hyllan igen hinner jag andas och analysera.

Blir lite ledsen på mig själv som inte har 100 koll på mina nerver.

Får nog ta och sjunga lite mer, det har hjälpt mig förr.

Klas klättermus brukar funka men jag ska nog ta till "när älgarna klappar takten" istället.

För jag är mer som när myggorna klappar taken och det ä r ingen bra kombination när man hanterar en fjollig unghäst.

ps. han har bara hoppat in i mig två gånger idag... (när jag leder honom)

Idag kom bästa Sandra.
Vi tog in hästarna på logen och gjorde dem iordning för en tur i det gröna.

MEN den här gången satt jag inte på gamla trygga Latin, nej jag klev upp (med viss tvekan) på den grå.
Å så gav vi oss ut i skogen....

Å jag red Walle heeeela långa rundan och galopperade massor av gånger.
Både höger och den lite trixigare vänster!!
Wihooooo!!

Det gick över lag väldigt bra.
Spände mig en hel del men mot slutet kunde jag både känna mina sittben och andas samtidigt.

Nu ska jag bara lära mig att inte bromsa utan att rida på framåt så jag inte förstör den härliga framåtbjudningen som han har.

Jag vill bara säga TACK till Sandra som inte bara gjort ett kanonjobb med Walle utan även får mig att våga och tro på mig själv   

  Ja och han heter ju till och med FANTASTISK   

Men jag skulle vilja kalla honom Spöke, till en början i alla fall.

Jag plockade ut Walle ur hagen och gjorde honom iordning utanför sadelkammaren.
Tänkte inte köra ner honom utan ta en promenad ner till banan.
För att få en bekväm promenad tog jag stövlarna i en påse och så gick vi söderut.

Jag hann bara förbi grannens hundar sen trasslar jag in mig i påsen och snubblar.

River sönder både knän och byxor och Walle stannar och undrar vad jag pysslar med.

Pinsamt!!

Vi vandrade vidare och allt gick bra tills vi kom fram till hästhagen innan ridbanan, där tänkte Walle stanna.

Efter lite trixande fick jag med mig honom. Då sprätter han runt på gårdsplanen så jag håller på att bli platt ett par gånger.... PUST!! Mina stackars nerver.

Så jag beslutar att longera honom ett par varv innan jag sitter upp.

Han fjollar runt med svansen i vädret.

Sara påminde honom om att det fanns en mark att gå på men han lyssnade inte på det örat.

När han var lite lugnare så gjorde vi oss klara för uppsittning.

Luktar på Saras livsfarliga vattenflaska.

Sen fick jag andas en stund innan jag sitter upp för jag var SUPERSPÄND och andades inte alls.

Det hjälpte och öven den grå gick från att vara Spöke till unghäst.

Andning igen och så en liten koll på kroppen.

Skrittade och försökte hitta rörelsen och framåtbjudningen.

Ibland gick det bra å ibland sprätte han iväg för något.

Så vi tog till traven istället.      

Lite lättare i en högre gångart.

Jag kom så småningom ner i sadeln och kunde slappna av.
Skrittade igen med fokus på att länga steget.

Å så lite mer trav.

Det gick bättre o bättre hela tiden.

Fina Walle!!

Innan han blev för trött i knopp och kropp (fast han hade nog kunnat hålla på längre än mig, he he)

så avslutade vi. Han fick massor av beröm av både mig och Sara.

En ganska matt känsla i hela kroppen infann sig när jag satt av.
När man haft så mycket förväntningar och spänningar och sen slappnar av blir man lätt som spagetti.

Jag var i vilket fall som helst hur nöjd som helst. Att jag vågade rida själv och sitta upp trots att han stimmade.

Inser att bålstabiliteten och sitsen är ÄNNU viktigare på en unghäst.

De olater jag har på Latin hänger som tur är inte med till Walle, där får jag istället andra olater   

Sov gott! Det kommer jag göra!

För två år sen red jag min första lektion för Sara i Centrerad Ridning.
Latin var då stel, tung att rida och hade ingen egen energi alls.

Jag hade en hel massa gamla olater och ingen vidare balans i kroppen.

I veckan som gått har jag spanat lite extra på Latin i hagen.

Han ser ganska stel ut och ibland verkar han väldigt trött.

Speciellt när det kommer en grå unghäst och vill leka med honom.
Får ju faktiskt erkänna att tankar kommer (trots att jag inte vill) att han en dag inte orkar vara med mer.
Hans gamla ben är ju egentligen utdömda för 4 år sen.

Han lever på övertid redan!

Tänkte därför att det kanske blir sista gången han är med på CR kursen.

Men när han såg att släpet var kopplat och att det var han som skulle åka piggnade han till.

Så det blev inte alls ett lugnt pass med en massa skritt.
Nej vi fick rida skolor och fick in alla gångarter i dagens lektion.

Han var fantastisk fin och lyssnade på små fina hjälper.

Det var verkligen superkul att rida och han tyckte det var så roligt att få vara med.

Jag har fortfarande en del smågrejer som verkar vara omöjliga att jobba bort.

Trav

Galopp!!!!

I morgon är det Walles tur....

Det blir både spännande och lite läskigt   

Igår tog semestern slut för de två långbenta i hagen.
Lite mer än två veckor har Walle bara fått vara och vila kropp och knopp.

Tack vare ritten så fick Latin vila igår.
Hur? Jo, Walle lät honom vara i fred nästan hela kvällen   

Ett axplock av bilder från de gångna veckorna.

Provade att ha grimmor + flugpannband.
Ingen av dem verkade uppskatta min tanke och Walle plockade av Jojjes innan jag ens hunnit ut ur hagen.

Det är öppet ner till skogshagen så om hästarna tycker det är för mycket insekter eller om solen är olidlig så kan de gå ner till logen och svalka sig. De har även vattnet i den hagen, då blir det automatiskt att de rör sig mer.
Annars är det lätt att de äter, äter och äter... dricker lite och sen fortsätter de att äta.

Kompisarna! Tyvärr får inte lille Jojje vara med. Hoppas han inte är allt för ledsen för det...

Jag kallade hit Sandra för en ritt i det gröna.

Vågade inte ge mig ut på den grå trots att han verkar lite sommartrött.

Han skötte sig perfekt förutom när jag skulle spraya lite insektsmedel på honom.
Då trodde han att jag skulle ta död på honom, ja han reagerade så i alla fall.

Efter halva rundan bytte vi häst och jag fick min andra galopp på den grå.
Att vi dessutom mötte en bil på grusvägen gjorde det hela lite för spännande men det gick bättre än förväntat.
Han hann nog inte ens tänka förrens bilen var förbi.

Jag o Walle på väg hem genom skogen.

Nu när jag haft lite "hästledigt" har det blivt intensivt mycket lek och bus med pojkarna.

Den lille börjar bli en stor kille  

Å den  äldre är ju redan en stor pojke (som han säger själv)

I morgon blir det mer lek och bus med arbetskompisen Nina och henns gossar.

Å i helgen är det CR kurs