Det verkar inte finnas något slut på detta snöande!
Hela veckan har det snöat och blåst, blåst och snöat.

Ett par minusgrader gör att det känns som vi bor på Antarktis!!
Det är bara pingvinerna som saknas...

Redan i tisdags tyckte jag att hästarna började se frusna ut.
Walle tryckte in rumpan under sig och hängde med huvudet.
De har mat inne på logen o även ut i hönäten MEN de går inte in på logen och vill inte stå vid hönäten för där blåser det! SUCK! Dessa hästar ger mig gråa hår!!

Förmodligen går inte Latin in på logen sen snöplogen har börjat köra här.
Ni som hängt med ett tag kommer kanske ihåg förra året när Latin skadade sig och fick stå i sjukhage vid logen.
Då kom ju snön lite olägligt och även snöplogen. Han sprang då rätt igenom staketet i sin lilla sjukruta.
Å när Latin inte går in på logen så får ju ingen annan heller gå dit, såna verkar reglerna vara   

Så nu har jag börjat fodra dem i andra änden av hagen där de gärna står och hänger.
Man kan ju tycka att de går till hönäten eller in på logen när de väl är hungriga. men så länge kan inte mitt blödiga mattehjärta vänta!

Det var till och med så illa i tisdagskväll så plockade jag in dem, gav dem kraftfoder och borstade bort snö och is från pälsen. Sen hade vi täckesprovning tills både Latin och Walle var påklädda.
Walle har inte haft täcke innan, bara testat korta stunder.

Sen släppte jag lös dem och gick för att fylla på vatten.

Väl tillbaka igen så stod Walle och slet i sitt täcke, slog med bakbenen och såg väldigt missnöjd ut.
Å visst hade han kanske lungat sig när han väl märkt att det blir varmare och skönare med täcke men i mörkret och blåsten kl 22 på kvällen vågade jag inte chansa.... så täckerna åkte av!

I onsdags var det samma härliga väder. Då kom tappra Sandra för att hjälpte oss i snövallarna.
Walle var på tårna och visade att han både kan stegra, slå bakut och det med attityd!

Men vi fick honom lugn trots att det blåste massa snö i sidled och kunde sadla honom lugnt, hänga ner stigbyglarna och går förbi allt farligt utan någon reaktion.
Han såg nöjd ut när han kom ut i hagen igen, trots väder och vind.
Täckesfunderingarna har kommit tillbaka fler gånger men än så länge går de utan.
Jag har vadat ut i snömängderna och matat dem i hagen lite oftare och hoppas att de håller värmen uppe.
De är ju ändå hästar med en regäl vinterpäls.
Den som inte verkar speciellt påverkad av vädret är Jojje!
Han är alltid lika söt och glad   

   Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag är nöjd med gårdagens insats eller inte.
Och om jag inte är det så vet jag inte om det är hästen eller mig själv som jag är  mest missnöjd med.

Mina förhoppningar var skyhöga och egentligen helt onåbara..

Därav min eventuella besvikelse.
MEN vi kunde lasta, han kom ur släpet. Inget blod, Inga brytna ben.
Ingen som slog sig, ingen häst kom lös och vi tog oss även hem helskinnade.

Hade ju önskat lite mer fokus från oss båda,

Mindre luftsprång och lite mindre rädsla ( så får ni gissa vem som gjorde vad)

Lite bilder från början till slut

Vi tragglade inte så länge med lastningen, han backade någon gång och sen stängde vi.

Han var lugn i släpet.

Färden ner till ridbanan gick lugnt och vi backade in på gårdsplanen.

Han var lugn när vi stannade men oj så läskigt det var att gå ut på en annan plats.

Där fanns massa otäcka saker OCH hemska hästar!!
Ja det var nästan så han ville in i släpet igen.

Vi gick in på ridbanan

Han känns ju rätt så stor när han spänner upp sig så!
När han landat lite så gick jag några varv runt ridbanan.

Längst vägen stötte vi på fler farligheter,
Hans nyfikenhet tar dock snabbt över!

Sen kom räddaren i nöden, Sara!

Vi gick igenom lite om hur jag ska göra och vad jag har gjort.
Sen att allt inte fastnade i huvudet på mig är en annan historia.
Jag försökte gå med honom men han passade på att visa sina spänstiga bakben, sin räsergalopp och imponerartrav. Stannade ibland som en tjurig shettis eller drog iväg som en busig shettis.
Hum... undra om han umgås för mycket med en viss liten shettis!

Fick inte honom att följa slacket och fick då testa en rörelse.

Det gick väl hyfsat bra men fokus var på allt annat än mig!

Efter det skulle jag forsätta att gå, skicka in honom på volt osv men han eldade upp sig och blev helvild.
Slog bakut så jag trodde Sara och Sandra skulle få en åktur till månen.
Lät honom springa av sig lite istället och så länge har jag nog inte longerat honom tidigare,
När han var lite lugnare och jag var helt slut så provade Sara honom.
Direkt slappnade han av och såg så trevlig ut...
De avslutade ett avslappnat småprat.

När vi var klara skulle vi bara ta oss hem. Trött unghäst ville inte gå in i släpet.

Frustrerad matte funderade på att byta hobby (eller häst)
Till slut lockade vi in honom med hinken och stängde om honom.
Körde hem och med trötta ben halkade han på en snöig bakläm som Bambi på hal is,

Jag tror han tyckte det var skönt att komma hem till kompisarna och ta det lite lugnt.

Lite duktig var han ju allt.
Första gången hemifrån sen han flyttade hit.
Fjärde gången han åkte släp.
Nu får han vila ett par dagar så fortsätter vi att träna honom på onsdag,

Tack för hjälpen och stödet Sandra!
Hade inte kommit så här långt utan dig   

Ja, då var det gjort!
Premiärturen är avklarad och allt gick lysande.
Även lastning av gammal brun OCH den hemska backen hem.

Jag är lite för tom i huvudet just nu för att återge en rättvis beskrivning av ridpasset men väntar jag tills i morgon så har jag väl glömt hälften...

Även om jag inte riktigt var den där toppryttaren som jag i mitt huvud har byggt upp så var det inte så illa pinkat efter ett riduppehåll på 7 månader.

Fördelen med att vara "nollad" är ju att man inte hunnit skaffa en massa olater.

Som min högerhand tex. den var HELT still hela tiden   Inget joxande alls!!
Sen att en massa andra kroppsdelar spände sig varje gång jag skulle tänka på något nytt.
Den gamle håriga saken jag satt på var väldigt pigg och fin. Han var framåt och lyssnade med "stora öron"  
Suttade så på bettet så skummet yrde! Ja när jag gjorde halt sista gången vevade han till o med med frambenen.
Han tyckte nog att det var skönt att komma in och få röra sig i ett mjukt ridhus när man gått hela dagen i en vindpinad, knölig hage. Jag var väldigt nöjd med attjag kom i ridbyxorna!!

I morgon blir det så spännande att jag förmodligen kommer att flippa ur   

Inga bilder från dagens upplevelser så här kommer det istället bilder från det första ridpasset efter första graviditeten.

BARA 2,5 TIMMAR KVAR!!!

All lastträning har verkligen gett resultat!
Inom 5 minuter stod Walle i släpet och dörrarna var stängda!

Jag överlevde och det gjorde han också   

Ja så kom då snön, lika älskad och hatad som vanligt.

Jag fick nästan ångest, det brukar jag inte få.
Hade en mycket olustig känska i kroppen hela fredagen.

Vet inte varför men jag misstänker att det har med snö-halka-hästsläp.

Jag är redan nervös inför nästa helg CR-kurs och så snö på det.... inte bra!

Å i morgon ska vi köra och hämta hösilage.

Det är ju visserligen bättre att halka runt med hö i släpet än en häst!

Jag är inte så nervös att bara köra rakt fram på plant underlag, nej det jag fasar för är backen (som kallas långskift) hemma på vår lilla väg. Den är brant!!

Har man kasat bakåt i en backe med bil o släp där färden slutade på sidan, hängandes utför en slänt så vet man vad som kan hända. Till slut gick det bra. Vi fick ut hästen, bilen drogs upp och till sist även släpet.

En förutsättning för att köra över huvudet taget är att man har vinterdäck.

Nu har släpet det   

Theo hjälper pappa Roger att byta alla hjulen.

Hästarna fick gå i gräs... jag menar snöhagen under tiden vi var ute,

Walle var som vanligt väääääääldigt nyfiken.

En buspojke

Två buspojkar

Om ni tycker att jag skriver luddigt, stavar fel och glömmer hälften så är det för jag har den här gossen i famnen.

Det är också den gossens förtjänst att jag var hos barnmorskan i måndags på efterkontroll.

Allt var ok MEN hon tyckte att jag skulle vänta med att rida tills det gått 3 månader.

Hon borde ju veta vad hon pratar om så jag får väl snällt vänta till nästa helg och ta premiärturen för Sara på CR kursen. Snacka om att komma oförberedd   men samtidigt hinner jag inte skaffa några olater   

Lastträning dag 4

0 grader och en kraftig vind.

Burr, men det gick alldeles lysande.

Walle var lite snorkig när vi gick från logen till släpet och han dansade runt en sväng innan jag öppnade upp där bak.

Sen gick han in och ut och in och ut.
Jag stod på höger och vänster sida och det gick att backa och går fram igen.

Han såg lugn och sansad ut hela tiden.

Sen fick han hänga med in i gräshagen och gå ett par varv i linan.

Även detta gjorde han utan protester.

Bra tycker jag för idag hade vi publik   
Hon heter Sandra och ska hjälpa mig med inridningen och hanteringen av Walle. 

Vi har ett mål, 3 årstestet den 24-25 maj och nu har vi en plan hur vi ska ta oss dit.

Jag kan ju inte göra det helt själv, så enkelt är det.
Varför blev det just Sandra då?
Dels var det för att hon för länge sen erbjöd sig att sitta in honom.

Hon är dessutom en öppen och ärlig hästägare som kommit långt med sin egna häst.

Han har ett mjukt sätt med hästar men är bestämd och målinriktad.

Tror inte hon kommer att ha några problem att stå ut med Walle,

värre blir det att hantera hans nojjiga matte   

Pojkarna fick gå i gräshagen ett par timmar även idag.
När jag sen gick ut efter lunch för att packa hö och mocka,

ja då hade alla tre gått ner till logen och stod och mumsade på hösilaget.

De tyckte nog att det var för kallt att gå på ängen utan mat   

Vintern har kommit iform av minusgrader.
Ingen snö, bara kallt.

Ännu ett bekymmer för hästarna.

De fick ju gå en stund i gräshagen dagen då det var 6 plusgrader och regn.

Alla rullade sig och såg så fina ut i sina lerkostymer.

Men sen kom kylan och det kröp ner till -6 grader på kvällskvisten.

Då isolerar inte intorkad lera så bra.

Jag fick gå ut och göra en insats å borsta bort lera och smuts.

Fick även dra igång värmebaljan igen för den andra vattentunnan hade fått ett islock.

Mina barfota-pojkar fick det genast svårare att ta sig fram i hagen.

Fast helt ärligt jag tror inte en häst med skor hade klarat det bättre.

Utanför logen är marken i alla fall platt, men ligisterna envisas ju med att bajsa där å så fryser skiten = knöligt

Jag försöker mocka två gånger om dagen så jag får bort det mesta innan det fryser fast för mycket.
Tar även bort bajsarna som hamnar vid hönätet.

För av någon anledning måste de tydligen lägga en hög där de äter...

Logen med foderhäcken

Lasttränade Walleman en stund på morgonen sen fick de gå ut i gräshagen.
Å de blir alltid lika glada MEN när jag har kameran med mig så blir det inga roliga skutt och hopp...

Tråkmonster   

Det roligaste som hände var när Walle betade vid hjulspåren, det såg lite kuligt ut   

Ja å så ser ju lilla Jojje ganska kul ut i sin björnpäls!

Förresten, de andra två är rätt luddiga också!

Fast Latin gillar inte ordet luddig. Han tycker det låter fjolligt!

Får väl kalla honom panda istället med sina mörka fläckar runt ögonen.

Om jag ska återgå till dagens lastning så tog vi ett stort steg framåt.
Dels så var han lite skraj för all plast, brädor och skräp från bygget.
Vi gick fram och han fick kika, sen var han lugn igen.

Gick in och ut många gånger, han backade lugnt ut och jag kunde stå både på höger sida och vänster, det har jag inte testat innan.
I morgon ska Walle träffa testpiloten, hon som är modig nog att sitta upp första gången (när det är dags).

Det ska bli spännande!
Hoppas han uppför sig så hon inte ångrar sig