Direktlänk till inlägg 20 januari 2009
Jag kom iväg lite sent från jobbet idag och skyndade bort till min Silver som stod parkerad på Kyrkogatan. Det var nästan helt mörkt och rutan var alldeles immig av den fuktiga luften. Jag hoppade in och fick syn på en lapp som satt i vindrutan. Hoppade ut igen för att läsa...
"Hej, det ser ut som du har punktering på höger bakhjul" Mvh Johnny
Gick runt bilen och visst var det så. Däcket var helt tomt!
Någon vänlig själ (Johnny) har sett mitt tomma däck från sitt kontorsfönster och skrivit ut en lapp på datorn, lagt den i en plastficka och gått ut för att sätta den i min vindruta! Visst är det fantastiskt!! Jag hade ju aldrig sett det utan hade med all sanolikhet kört iväg och kanske både förstört både däck och fälg.
Så i morgon ska jag på något sätt visa min tacksamhet till Johnny!
Silver med hela däck!
Roger kom och hämtade mig och lämnade vi kvar Silver inne i stan. Det är lite bökigt att byta däck när man har en dubbel hundbur över reservdäcket och en bil parkerad så nära bakom att man knappt kom emellan.
Hur skulle jag då ta mig till stallet?? Jo, jag fick låna den lille Gröne (vågar ju inte köra TokFet igen, det blir så dyrt om jag fastnar i kameran igen)
Det är ett helt ävantyr att köra denna lilla bil, jag skrattade hela vägen till Jämjö!
Rogers lilla Gröne
Vi har haft Mimi på jobbet idag också och jag fick många bra tips hur jag ska kunna förbättre min ridning. Hon har hjälpt oss att sätta upp mål, både personligt och inom jobbet. Jag berättade på svengelska om Latin och vad vi hade mest bekymmer med. Hon sa att jag skulle koncentrera mig på en sak i taget. Tex det här med att jag inte får ha höga händer.
Jag skulle ta tex ett rött band och sätta det någonstans där jag såg det och varje gång jag såg det skulle jag bli påmind om händerna. När det satt som berg och jag vill ta tag i något annat så ska jag ta ett annat band i en annan färg. En mycket smart tanke som jag tänkte prova idag. Eftersom det gick så illa större delen av ridpasset igår så ville jag inte göra likadant idag.
Jag vet inte om det bara är jag eller om det är likadant med alla, jag har i alla fall mycket bättre tålamod med andras hästar och speciellt unghästar.
Stubinen är mycket kortare när jag rider Latin. Det kan vara bra ibland men ofta leder det till att vi bråkar mer än nödvändigt. Han retar och jag stör.
Så jag satte en tofs i Latins man och den skulle påminna mig att jag skulle rida Latin som om han vore någon annans fyraåring. Så fort han tjabbar så ska jag slänga ett öga på snodden och hålla tålamodet i styr.
Har du någon gång skrittat en häst på långa tyglar och sen kortat upp dom. Du håller om lite lätt med skänkarna och gör en halvhalt. Hästen tar in bakbenen under sig och manken kommer upp. Du känner hur hästen kortar upp sig minst en halvmeter och formar sig under dig. Sen tänker du trav och hästen kliver in i den nya gångarter med ett tryck bakifrån utan att bli springig eller stark... Det kallar jag ridning! När man med lätta, lätta hjälper får hästen precis som man vill. Det kände jag idag och den känslan ska jag ta med mig resten av denna veckan och gärna lite till.
Så antingen hjälpte gummisnodden eller så hade han (och jag) en ovanligt bra dag. Jag red Åbyrundan och höll tempot uppe hela rundan. Även om jag rider just denna väg ganska mycket så tröttnar jag inte på den. Brukar variera allt så mycket som möjligt så där jag galopperade förra gången så skrittade jag och tvärt om (så länge underlaget tillåter det)
Det händer väldigt mycket spännande saker längst vägen också. Idag var det en katt som höll på att skrämma slag på oss. När vi vände hemåt efter Åby så kom vi fram till ett ställe där dimman hade lagt sig. Latin klarade sig, han var lägre än dimman men jag fick "kanten" strax under hakan så jag såg ingenting. Fick huka mig så pannlampan hamnade under dimman : )
När jag skulle åka hem och försökte starta den lille Gröne vill han inte.
Fast jag gjorde precis som Roger sa så gick det inte *morr*
Ringde "supporten" och fick nya instruktioner som gjorde att den gamle bilen hoppade igång.
Livet är spännande....